Denhär veckan har varit väldigt tung! Men trots det så finns det en del att lyfta fram å minnas.
I måndags for jag till Ikea i Kuopio med Mamma, Madde, Jonna, Hanna å Lina. Var ju verkligen inte lika kul som att få fara till Ikea i Haparanda men det fick duga. Hittade en hel del småsaker och hade en underbar dag.
På tisdag blev jag väckt med morgonmål på säng av min älskade man. Jag fick sen fara till Salong Karisma på manikyr å fixa gelénaglar åt mej. Så nöjd! På kvällen for vi till villan å sova.
På onsdag då vi kom hem från villan for vi till Kokkola med mommo å moffa för att hjälpa dem med lite handlas. Vi hade ärenden till kållby på kvällen så då vi ändå sku åt de hållet tog vi med sängkläder å for till Nådjärv å grilla med mamma å pappa å sen lämna jag å André där å sova i bilen.
På torsdag var jag på kaffe med Julia. Kvällen var mycket tung då vi var å sjöng ut Vincent. Vincent är Andrés syskonbarn. Davids kusin som var beräknad 5 dagar efter David. Allt känns bara för fel! Hur kan två små bebisar behöva dö så tidigt? Hur kan två bröder behöva förlora sina bebisar på så kort tid.
Det gjorde så ont att behöva se en så liten kista. Å de gjorde så ont att för andra gången på inte ens fem månader få träffa en älskad bebis för första gången å på samma gång behöva säga hejdå. Att ha ett första hej och sista hejdå på samma dag.
De kanske ser ut som att allt är bra här på bloggen men de e ju för att jag bara bloggar om de roliga vi gör. Vad som inte syns är alla tårar, all saknad, all besvikelse, all oro och hopplöshet som jag dagligen känner.
