He tar se!

Idag klarade jag äntligen av att vara ute på min första promenad! Nästan hela 1 km!!! Var så lycklig så grät bara när jag kom hem! Har så längtat efter att kunna vara ut å gå! 

Har tidigare bara kunnat lunka sakta till postlådan som är typ 20 m från huset och har då fått så ont att jag fått pausa. 

Klarade även av att vara och handla med André igår utan att behöva gå med stöd!!!! Brukar annars få hänga på handlasvagnen eller stödja på André när vi är i större mataffärer.

Här får vi glädjas över varje små framsteg! Hade nog aldrig trott att jag skulle behöva må såhär efter ett sent missfall. Att det skulle vara psykiskt tungt förstår man ju men inte att det skulle krångla sådär med det fysiska.

25!!!!

 I söndags fyllde jag 25 år! Hjälp! Har en liten släng av ålderskris! 

I söndags var det ju även alla hjärtans dag och min och Andrés förlovningsdag. 

Jag kände inte alls för att fira ordentligt.. Så därför körde vi på en lugn dag hemma istället. Jag fick frukost i sängen och sen åt vi min favoriträtt till lunch. Vi satt ute i solskenet och drack kaffe och njöt. Sen bjöd vi hit mamma och pappa på födiskaffe. 

Min födispresent😍

😋😍 

My sweet valentine ❤️

Missfall

1 Februari dog vårt lilla hjärta i graviditetsvecka 19. Onsdagen 3 februari föddes han på bb. Så tungt att fara in till bb och behöva kämpa och gå igenom all smärta som en förlossning innebär för att sen behöva lämna bb utan någon bebis. 

Jag fick lite problem med hälsan efter förlossningen så fick lämna en natt på sjukhuset. Väl hemma var jag sängliggande några dagar. Efter en hel del strul med hälsan nu efteråt och ett till sjukhus besök så får vi hoppas att min kropp ska börjar läka så att jag kommer mig på fötterna igen.

Det är väldigt jobbigt just nu! Tomheten och saknaden är stor! Jag bar honom i nästan fem månader. Som jag älskat honom och längtat efter honom. Vår älskade lilla David ❤️