Bröllopet

Min dröm har länge varit att om jag gifter mig nångång så sku jag vilja att min man inte ser mig förrän jag kommer in genom kyrkdörren men det sku ju ha vari så svårt att få ihop för då sku bröllopsgästerna behöva vänta medan vi far på fotografering mellan vigseln och festen. De sku ha vari så mycket krångel så jag bestämde mig för att skippa det och så går jag och André in i kyrkan tillsammans istället.

Men i och med att vi hade ett Corona bröllop så var detta plötsligt fullt möjligt. Så André såg mej inte på morgonen, pappa ledde in mig i kyrkan och vi hade fotografering efter vigseln. För att få bra ljus på bilderna sen efter vigseln hade vi vigseln redan klockan 13. Det är inte möjligt att ha vigsel klockan 13 i vanliga fall för kyrkan är bokad för begravningar då, men det är den inte nu i Corona tider.

Så pappa ledde in mig och när vi kom fram till André blev jag helt lugn. All nervositet släppte och jag kunde stå avslappnad vid altaret och ta in allt prästen sa, precis som jag hoppats.

När cermonin var klar och mamma kom för att fixa min klänning kom pappa med??? De lämnade och stå i gången med ett papper och jag förstod ingenting! Plötsligt börjar de sjunga! Var så överraskad!!!! Tårarna gick inte att hålla tillbaka.

För många år sen sa jag åt pappa att om jag gifter mig vill jag att han sjunger åt mej i kyrkan. Detta var bara ett skämt för chansen att pappa sku sjunga var inte ens en på miljonen, den chansen fanns inte.
Så att de ville överraska mig och sjunga för mig (då de syrrorna som egentligen sku sjunga blev tvungna att stå utanför kyrkan) berörde mig djupt. Det visar så tydligt hur stor deras kärlek till mig är!!

När vi kom ut ur kyrkan var våra familjer och våra vänner utanför och kastade rosblad och blåste bubblor på oss. Så roligt att så många kom dit för att ta del av vår dag!
Medan vi var inne i kyrkan satt de i bilar på parkeringen och följde med vigseln live. Eller ja de som kunde gjorde det. Såklart fick telia(?) problem med internet precis då vigseln sku börja så det var flera som inte kunde se. Prästen fick låna ut sin mockula och de fick kolla tillsammans på de telefoner det gick på
(inte ett dugg förvånad över att ännu en sak ska gå fel)

Det var iiiskallt på fotograferingen men hoppas att vi ändå fick fina bilder!
Efter fotograferingen firade vi med tårta. 
Jag är riktigt nöjd med vår bröllopsdag! Det blev de bästa de kunde bli i dessa tider! Nu väntar vi på att Corona viruset ska försvinna så att vi får ha en ordentlig bröllopsfest.

Ojj det blev ett väldigt långt inlägg! Bilder kommer i ett senare inlägg.