Hemlösa

Vad gör du när du ser en hemlös? Tittar bort och bryr dej inte? Blir äcklad? Börjar må dåligt och tycker synd om dem men gör inget åt det? Går och pratar med dem? Frågar om deras story?

Fick en kommentar på inlägget där jag nämnde en hemlös kompis. "Kan hon inte bo med er? Om ni är kompisar".
Detta fick mej att fundera väldigt mycket! Och känner att jag vill berätta lite hur det är här. För hemma är jag inte van med hemlösa.

Detta är "the turf" det hör till vårt område och hit kan man komma för att få matprodukter, duscha och gå på wc under våra öppettider. Här sitter ofta hemlösa och väntar på att vi ska öppna eller bara för att ha någonstans att vara. Så jag försöker att visa att jag ser dem och prata med dem. Många av dem är mycket ensamma och uppskattar verkligen att nån lyssnar på dem.

Folk tittar ofta ner på hemlösa och är våldsamma mot dem så de är väldigt utsatta och för att kunna hantera detta och för att kunna sova ute tar de droger. Vissa är helt påverkade och ser saker vi inte ser vilket gör så att de plötsligt kan bli våldsamma.

Så jag träffade en auntie som ofta hänger här, började prata med henne och blev kompis med henne. Hon är nog runt 50 år och har tre hundar som hon skuttar runt med i en barnvagn. Hon är alltid glad och positiv även fast hon har ett tufft liv.

Vi kan inte hjälpa dem med boende men vi kan hjälpa dem med mat och ge dem kärlek. Detta är min åsikt och jag skriver vad jag tycker.

Och med frågorna i början så ska jag ärligt berätta hur jag känner. Jag var den som blev äcklad, började må dåligt och tyckte synd om dem men gjorde inget åt det. Detta är inget jag är stolt över. Jag började jobba på detta för de är värda precis lika mycket som alla andra och jag vill kunna älska dem precis som Gud älskar dem.
Så det finns en man som ofta är här och letar i våra soptunnor om vi har något bra där, sover på en gräsplätt en bit härifrån och sitter ofta ser på gatan. Jag hade väldigt svårt att se på honom. Så jag for och presentera mej och pratade lite med honom. Och nu försöker jag prata lite med honom varje gång jag ser honom. Babysteps men de blir bättre!

Auntie Claudia och Marci, ett av barnen som ofta hänger på STN

Långt inlägg men ville bara lägga ut det så ni vet vad det är jag ser här. Vi är lyckligt lottade som bor i en trygg by hemma i Finland och får ha tak över huvudet.