Stairway to heaven

Igår hikade jag den lagliga sidan av stairway to heaven. Det var en farlig hike på nästan 21 kilometer. Det tog oss 8 1/2-9 timmar.
Vi fick klättra på rep, gå i hal lera och balansera. Det var en smal stig och om man stiger fel kan man falla och dö. Hiken är en av de svåraste hikerna på Hawaii.

När vi väl var uppe tog vi lite bilder på den olagliga sidan med trappor. Hade gärna hikat den olagliga sidan men om man blir fast får man en böter på över 1000 dollar och blir typ utskickad ur landet så det är inte värt det. Och det är livsfarligt.

Träffade en ny kompis som bor i Hawaii så efter hiken åkte vi till hennes lägenhet för att äta och ha en spelkväll. Hon bor på 34:de våningen i Honolulu och hade en sjukt mäktig utsikt från lägenheten.

Denna dag var sååååå bra!!! Har två saker som jag verkligen vill göra innan jag lämnar Hawaii. Stairway var en av dem så nu får jag checka av det. Bara att simma med delfiner kvar.

Aloha

Min lördag var lååång!
Började dagen med att dela mitt testamony. Det innebär att jag i en halvtimme skall berätta om mitt liv, saker som hänt! Jag skulle alltså sitta på scenen och prata engelska framför runt 50 personer. Det gick jättebra! Och jag är så glad att det äntligen är över! Så bra att göra detta! Hjälper en att processa det som hänt i mitt liv!

Hade community impact och åkte till en stor gård i Haleiwa. De som bor där bor i typ bungalows!! Såå coolt! Och så mäktig utsikt! Njöt verkligen av att jobba där!!

På kvällen hade vi surfers dinner och surfers church.

På söndag firade vi min tyska kompis födelsedag! Började dagen med vår traditionella pancake breakfast.
Åkte för första gången till the westcoast för att utforska! Åkte till en lagoon och spenderade dagen där. När man är på en ö i stilla havet med massor av stränder och vi åker till en fakestrand. Haha tragiskt.
På kvällen hade vi en överrasknings myskväll med bara flickor för att fira Thekla och Megan.

Hemlösa

Vad gör du när du ser en hemlös? Tittar bort och bryr dej inte? Blir äcklad? Börjar må dåligt och tycker synd om dem men gör inget åt det? Går och pratar med dem? Frågar om deras story?

Fick en kommentar på inlägget där jag nämnde en hemlös kompis. "Kan hon inte bo med er? Om ni är kompisar".
Detta fick mej att fundera väldigt mycket! Och känner att jag vill berätta lite hur det är här. För hemma är jag inte van med hemlösa.

Detta är "the turf" det hör till vårt område och hit kan man komma för att få matprodukter, duscha och gå på wc under våra öppettider. Här sitter ofta hemlösa och väntar på att vi ska öppna eller bara för att ha någonstans att vara. Så jag försöker att visa att jag ser dem och prata med dem. Många av dem är mycket ensamma och uppskattar verkligen att nån lyssnar på dem.

Folk tittar ofta ner på hemlösa och är våldsamma mot dem så de är väldigt utsatta och för att kunna hantera detta och för att kunna sova ute tar de droger. Vissa är helt påverkade och ser saker vi inte ser vilket gör så att de plötsligt kan bli våldsamma.

Så jag träffade en auntie som ofta hänger här, började prata med henne och blev kompis med henne. Hon är nog runt 50 år och har tre hundar som hon skuttar runt med i en barnvagn. Hon är alltid glad och positiv även fast hon har ett tufft liv.

Vi kan inte hjälpa dem med boende men vi kan hjälpa dem med mat och ge dem kärlek. Detta är min åsikt och jag skriver vad jag tycker.

Och med frågorna i början så ska jag ärligt berätta hur jag känner. Jag var den som blev äcklad, började må dåligt och tyckte synd om dem men gjorde inget åt det. Detta är inget jag är stolt över. Jag började jobba på detta för de är värda precis lika mycket som alla andra och jag vill kunna älska dem precis som Gud älskar dem.
Så det finns en man som ofta är här och letar i våra soptunnor om vi har något bra där, sover på en gräsplätt en bit härifrån och sitter ofta ser på gatan. Jag hade väldigt svårt att se på honom. Så jag for och presentera mej och pratade lite med honom. Och nu försöker jag prata lite med honom varje gång jag ser honom. Babysteps men de blir bättre!

Auntie Claudia och Marci, ett av barnen som ofta hänger på STN

Långt inlägg men ville bara lägga ut det så ni vet vad det är jag ser här. Vi är lyckligt lottade som bor i en trygg by hemma i Finland och får ha tak över huvudet.

Manoa falls

Wow vilken dag! Steg upp tidigt och åkte till manoa falls. Djungeln var så sjukt mäktig!

Att klättra högt upp för ett styp och veta att tappar du greppet så dör du. Det var en känsla av skräck blandad förtjusning. Jag älskade det!!! Förvånad över mej själv att jag vågade göra det!
Simmade i vattenfallet och bara njöt av naturen. Lugnt bästa hiken jag gjort!

Efter hiken åkte jag på länk med Lisa och Jaqueline, hade filmkväll och for sen på en kvällspromenad. Aktiv dag!

Bästa stället att luncha på!

Välförtjänat i väntan på bussen!