Min familj

Jag tror att jag aldrig har berättat riktigt om min familj här på bloggen.  Förrut sku jag undvika att berätta om min familj eftersom det "var pinsamt" och för att "jag skämdes över hur många vi var". En gång i skolan när någon frågade hur stor min familj är så blev hen riktigt förvånad över att vi är så många och undrade hur många wc vi har?! Öööh Okej?  Bra fråga, eller?

Idag berättar jag stolt om min familj!
Min familj består av mamma, pappa och åtta barn. Plus mitt älskade syskonbarn och alla underbara pojkvänner som blivit en del av familjen.  Och så har vi våra morföräldrar som är guldvärda på alla sätt och vis.

Jag tycker att min mamma och pappa har lyckats med deras roll som föräldrar! Det är ingen lätt uppgift, speciellt inte när man har många barn. Men de har alltid fokuserat på barnens bästa, de har funnits här för oss och vi behöver inte fundera på om de älskar oss för det har de visat, och visar än idag, både genom ord och handling. De har hjälpt oss genom olika situationer i livet och fast vi kan vara en ordentlig " pain in the ass" så älskar de oss lika mycket ändå.
Jag tycker också att det har varit viktigt för mej att se att mamma och pappa älskar varandra och att de tar hand om relationen till varandra också.
De har gett mej en trygg och kärleksfull uppväxt och det är jag otroliga tacksam över.

De lyckades bra med sina barn. Och då menar jag inte att skryta och låtsas vara duktig.  Nej  jag menar att mina syskon är världens bäst. Mina syskon är som mina bästa vänner. Har vi problem så kan vi prata med varandra och vi finns alltid där för varandra och stöder och hjälper. Vi bryr oss om varandra och är inte rädda för att visa det.

Tycker du att du har lika bra syskon? Bra! Uppskatta dem. Berätta åt dem hur mycket de betyder för dej och hur mycket du älskar dem. De är en värdefull gåva. Du är lyckligt lottad.

Jag behöver mina syskon! De har sett mina bästa och värsta sidor. De har känt mej sen jag  var liten.

Visst kan vi bråka och ha det dåligt i min familj ibland,  precis som i alla andra familjer. Men det e ju bara normalt. Och det viktigaste är att man reder ut det, förlåter och går vidare.

Jag älskar min familj så mycket och det finns inte ord som kan beskriva hur mycket de betyder för mej.

Toni, Lina, Jonna, Kim, Anette, Nilla, Lasse, Hanna, jag och Madde